Qaqortoq Lyrics - Pansargryning - Raubtier

Hur kan kölden bränna mig så svårt 

Att hettan liknar glöd? 

Hur kan vinden pina mig så hårt? 

Den viskar om min död 

Vemod tynger varje steg jag tar 

Jag fumlar blott tafatt 

Jag ger vad liten gnista jag har kvar 

Till grym subarktisk natt 

I gryningsljuset flammar brand 

Jag ser ett öde, fruset land 

Jag ser och ber för min själ 

Jag fann Qaqortoqs is och snö 

Jag tog farväl jag sade adjö 

Jag ler, jag fryser ihjäl 

Så stilla, så mäktig så obeveklig 

Den tystnad som jag långsamt drunknar i 

En kätting, ett fängsel av iskristaller 

När natten är över är jag fri 

Vilsen i det frusna vita hav 

Som ingen bäring har 

Min viloplats skall även bli min grav 

Evigt blir jag kvar 

Jag följer blott vår allfaders kompass 

Och ödets lumpna giv 

Förlikad med mitt ödes tunga lass 

Emot mitt efterliv 

I gryningsljuset flammar brand 

Jag ser ett öde, fruset land 

Jag ser och ber för min själ 

Jag fann Qaqortoqs is och snö 

Jag tog farväl jag sade adjö 

Jag ler, jag fryser ihjäl 

Qaqortoq, du skymtar vid gryningsljusen 

Ditt anlete skänker mig ro och tröst 

Jag skådar i fjärran de varma husen 

De skänker mig fröjd i mitt trötta bröst 

I gryningsljuset flammar brand 

Jag ser ett öde, fruset land 

Jag ser och ber för min själ 

Jag fann Qaqortoqs is och snö 

Jag tog farväl jag sade adjö 

Jag ler, jag fryser ihjäl 

I gryningsljuset brinner död 

Likt fruset blod är himlen röd 

Den ler men vill inget väl 

Min tid är ute, allt förbi 

om ögonblick är anden fri 

Jag ger mitt sista farväl 

Den mäktiga, kalla lavinen rasar 

Obändig, likt vårflodens vilda fall 

Förlikning tar platsen från skräck och fasa 

Ej ensam, ej sorgsen, ej längre kall